Ja man kan ju alltid hoppas. Just nu känns det lite tungt och jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att komma på banan igen. När tankarna på hur meningslöst allt känns så blir jag rädd, rädd för ångesten trots att jag vet att den inte är farlig. Jag
blir rädd för att det aldrig ska kännas bra igen det trots att jag vet att det kommer att kännas bättre. Hoppet är det sista som överger en.
Kommentera